Insikt.

Redan när jag kom hit hade jag lite tvivel i mitt hjärta. Kanske borde jag ha rest runt istället för att stanna på en plats? Det hade inte bara inneburit att jag fått se mer av världen men också inget lån att betala tillbaks.

Som jag står nu är jag mätt på japanskan och saknar fortfarande det äventyret jag ville ha. Den här resan skulle ju bli mitt livs äventyr, men skolbänken upphör att vara ett äventyr efter en vecka. Jag säger inte att det har varit eller är dåligt här, jag har mycket fina vänner som jag gillar att umgås med men jag kan ändå inte sluta tänka på hur det hade varit med några veckor i Japan på resande fot och sedan kanske Kina och Indien för att sedan komma hem skuldfri.

Som jag står nu har jag investerat ca.70.000 av mina egna besparingar samt tagit ett lån på 40.000 och jag står nu inför tröskeln att fortsätta här till Mars. Det kräver dock att jag tar ett lån för de veckorna på 30.000 och det känner jag att det inte är värt. Det innebär bara att det kommer att ta längre tid innan jag kan börja tjäna pengar igen och mer pengar som jag måste betala tillbaka. Med andra ord kommer det att ta ännu längre tid innan jag kan göra det jag egentligen ville.

Så nu har jag börjat annordna för min hemfärd. Mina planer i dagsläget är att se massor av tempel den här helgen (bilder utlovas), göra något coolt som ännu inte är planerat nästa helg och helgen efter det tar jag shinkansen (snabbtåget) till Tokyo, går på en konsert som jag nyligen köpt biljetter till och flyger hem några dagar efter det.

Jag har gjort det bästa jag kunnat av den här Japanresan och jag ska få ut så mycket av den som möjligt ända in i slutet. Det känns bra.