Jag har alltid velat åka till Japan. Jag har för kuls skull läst lite japanska. När jag insåg att möjligheten fanns att åka och studera började viljan att åka gro i mitt sinne. Jag hade trots allt pengar efter Norge, jag hade trots allt ett jobb i Sverige. Ljusdal är en trevlig plats, jag tycker om Ljusdal. Men äventyret, det okända finns inte i Ljusdal, det måste man åka till nya platser för att uppleva. Jag hade/har en liten ålderskris, mest för att åren efter gymnasiet gått så fort. Jag är 22, ett fingerknäpp iväg så är jag 25. 5 år till så är jag 30. Ska jag utbilda mig på universitet så är det ett 4års projekt! Ska jag ha barn vill jag helst ha dem innan jag är 30. Herregud var tar tiden vägen?
Ska jag någonsin iväg på en riktigt lång resa är nu egentligen den sista chansen, nu drönar jag ju ändå bara omkring här i Ljusdal. Det kan tyckas vara desperation men jag ser det mer som realisation. Givetvis ska det bli mer resande i framtiden, efter det här ska Ronja och jag jobba ihop pengar och upptäcka världen.
Med en schablonbild av att min tillvaro skulle bli som i animena School Rumble och Minami-Ke och med den inspirerande guiden: En liten guide till Japan i sinnet började jag forska i möjligheterna att åka.
